Jag måste skaffa nya vänner känner jag. Men det är väldigt svårt att göra när man är i min ålder. Det var mycket enklare när man gick på dagis, då var alla ens kompisar så länge dom inte stal ens brandbil. Men numera så finns det någon oskriven regel som säger att man kan inte bara be nån vara kompis, då är man underlig.
Jag har hört att tjejer har ett större "socialt nätverk" som det heter. Speciellt på äldre dagar. Om mannen dör först så blir inte sorgen lika svår för kvinnan då hon kan dela den med alla sin väninnor och så vidare. Medans om kvinnan dör först så har mannen inga nära kontakter att dela sorgen med. Detta tror jag faktiskt är sant, min farmor dog nämligen före min farfar och han klarade inte av det så bra. Han sörjde mycket och hade egentligen inga bekanta att dela den med. I den situationen vill jag aldrig komma, jag vill alltid ha väldigt nära vänner vid mig som jag kan dela mitt liv med.
Så varför ska man skaffa nya vänner då? Ja, kanske för att dom gamla inte räcker till alltid? När man inser att man inte alltid kan umgås med dem när man vill för att annat kommer emellan så kanske man borde skaffa fler? Tja, det låter ju som om kompisar vore en staplingsvara som man skaffar på ICA, men egentligen så är det ju lite så, inte som man skaffar på ICA kanske, men något man har
"tillgängligt". Det betyder ju inte att man ska ha femtio vänner som man endast känner ytligt kanske, men det finns säkert något mellanting därimellan.
"tillgängligt". Det betyder ju inte att man ska ha femtio vänner som man endast känner ytligt kanske, men det finns säkert något mellanting därimellan.
Så hur djupa kontakter behöver man? Jag tror att man måste ha åtminstone en eller två riktigt nära vänner, såna man kan berätta nästan allt för. Såna som man alltid kan lita på och alltid finns där för en. Sen tror jag det är viktigt att ha ytliga vänner också, såna man kan bara skratta med, eller prata strunt med. Såna som inte kräver något och som man kan känna sig avslappnad med.
Sen förändras ju alltid vänskapen mellan folk. Ibland så blir en djup vänskap alldeles ytlig och trist, medan en ytlig vänskap kan utvecklas och bli väldigt djup.
Sen är det ju flickvänsfaktorn också. De flesta vill inte umgås med en när flickvännen är med, eftersom det känns som om "dom är i vägen", så egentligen så ska man skaffa nya vänner i form av par så att alla kan umgås med alla. I flickvänsfaktorn så får man också tänka på att man inte skaffar nya vänner i form av tjejer som är singlar och kan uppfattas som ett hot av flickvännen. Tror sånt där sker undermedvetet för alla, och det är ju egentligen inte fel. Så därför måste eventuella nya tjejkompisar ha stadigt sällskap.
Så hur går man tillväga då? Ska man ta kontakt med nån på bussen? Tja, varför inte? Bjuda på godis och fråga om dom är trevliga kanske? Hehe, nåja. Men egentligen ska det väl inte vara så värst svårt eller jobbigt? Måste ju vara ganska enkelt när allt kommer omkring, de flesta borde väl vara glada att någon tar kontakt med dem, och det är säkert fler som tycker att dom har för lite kompisar.
Nå, fler kompisar måste man ha, som man kan ha som "backup" när någon ändrar planerna eller när de flesta är upptagna helt enkelt. Så nu ska jag ge mig ut på kompisjakt!
Bor du i Västerås och är i 25-årsåldern och är underbart jättetrevlig? Hör av dig!
