Jag har sett Avatar både i 2D och 3D och det är hög tid att jag sätter ihop en liten recension av filmen. Jag tycker den är svårrecenserad utan att inleda med en liten backstory om regissören och tekniken, så vi börjar där
Cameron
James Cameron är nog mest känd för Terminator-filmerna, men kanske ännu mer för Titanic, som är världens mest inkomstbringade film någonsin om man inte räknar in inflation, då är Borta med Vinden den mest inkomstbringande, men biljettpriserna har ju inte alltid följt inflationen, så det är svårt att räkna så. Faktum är att James Cameron bara har släppt rena kassasucéer; Terminator, Aliens, The Abyss, Terminator 2, True Lies, Titanic och nu Avatar. True Lies är det svagaste kortet och den enda som klassas som komedi egentligen. Cameron har procentuellt fler kassasuccéer än de flesta stora regissörer som tex Spielberg. Cameron anses vara en av de mest eftertraktad regissörerna i Hollywood. Vilket filmbolag som helst skulle säkerligen glatt ge honom 300 miljoner dollar för en film dom inte ens sett ett screenplay på.
En annan väldigt unik aspekt av Cameron är hur otroligt mångsidig han är, då han i regel producerar, regisserar och även designar nästan alla sina filmer. Från APV-fordonet i Aliens till endoskelettet i Terminator till Aliendräkterna i Aliens. Han rollsätter många av sina filmer med samma människor också. Han är inte känd för unika historier i filmerna, medan han är väldigt stark när det gäller karaktärsbyggande.
Tekniken
Ända sedan Tron så har datortekniken vuxit stadigt för varje år. Medan skaparna av Tron satt och skrev upp 3D-parametrar på ett papper för att sedan föra in det i en dator via hålkort så är 3D-teknik vardagsmat idag och används från alltifrån science fiction till att få Brad Pitt att se 70 år gammal ut i en sjuårings kropp. Mångsidigheten av tekniken har lett till en explosionsartad utveckling, och biopubliken älskar när marken rämnar i 2012 eller gnisslande robotar i Transformers.
Att återskapa människor har dock alltid varit lite problematiskt. Man använder i regel en teknik som heter Motion Capture, som i stort sett alltid betyder att skådespelarna har en konstig dräkt på sig med en massa vita bollar på, som en hög kameror filmer och mäter avståndet till, och när dessa punkter förs in i datorn så kan dom i sin tur styra "skelettet" i en figur i datorn - Voila, en datormänniska. Nackdelen med tekniken är att den i regel bara ger "verklighetstrogen" information om skådespelarens leder och hur dom rör sig gentemot varandra. Själv skådespelet uteblir och en stab av animatörer tar över när datat väl är inne i datorn och ser till att ansiktsuttryck och dylikt ser så verkligt ut som möjligt.
Detta var alltid en flaskhals och man försökte söka en lösning på det på olika sätt. Filmen Monster House satte små bollar i ansiktet på skådespelarna vilket ledde till mindre jobb för animatörerna eftersom de grova dragen som ett leende eller liknande redan fanns där. Samma teknik användes också i Polarexpressen där Tom Hanks spelade många av karaktärerna. Gapet var mindre, men det var fortfarande animatörer som gjorde hästjobbet och skådespelarna ansåg nog i mångt och mycket vara "röstskådespelare". I Avatar så används alla dessa tekniker, tillsammans med en kamera som sitter på huvudet på skådespelarna som hela tiden filmar skådespelarens ansiktsrörelser och på så sätt skapar rörelsedata för varje muskel och ögonbryn samtidigt som 3D-datat för resten av kroppen samlas samtidigt. Detta betyder att 100% av skådespelaren samlas in samtidigt.
Men det var inte nog där, det var viktigt för Cameron att hande kunde regissera dessa skådespelare som om dom stod i en djungel i Pandora, inte i en mocap (motion capture)-studio. Så han lät utveckla en "virtuell" kamera. En monitor han kunde hålla upp i olika vinklar och rikta mot skådespelarna där deras 3D-kroppar syntes i monitor, precis så som mocap-datat ritade upp dem. Det var givetvis i väldigt mycket lägre kvalitet än slutresultatet och kan säkerligen jämföras med dagens 3D-spel, men helt plötsligt kunde James Cameron filma Na'vi-folket "live" medan Sam Worthington och Zoe Saldana spelade dem framför honom. Med hjälp av avancerad mjukvara kunde också karaktärerna röra sig närmre varandra där mocap-datat tidigare hade fallit ihop för att bollarna blir övertäckta.
Avatar
Filmen är i ett ord fantastisk. Dels på grund av den fantastiska världen som den utspelar sig i men också på grund av ovannämnda teknik. Aldrig förr har CGI-karaktärer varit så levande och det handlar inte längre o röstskådespelare utan Na'vi-folket spelas nästan till 100% av skådespelare, inte animatörer. Det är inte Shrek eller Pixar detta, det är Worthington som är över två meter lång och blå.Story
Storyn i Avatar är verkligen inget speciell. Kolonisatörer vill åt landet där den ursprungliga befolkningen bor och deras "mullvad" inser att han hellre slåss för urbefolkningen i slutet. Storyn i Titanic är ju inte heller speciellt fantastisk om man ser på basupplägget. Det Cameron är riktigt duktig på är att bygga karaktärer och det syns i Avatar på samma sätt som i Titanic, Terminator och till och med Aliens.Foto/Scenografi
Det är alltid svårt att sätta betyg på foto på en CGI-film, men eftersom mycket är "filmat" med handhållen kamera så förenklar det lite. Lättast är väl att jämföra med andra CGI-filmer och skillnaden där är rätt så markant. Mer närbilder än vad som är normalt för den här typen av film. Och scenografin är helt sjukt medtagande stundvis. Miljöerna är som tagna ur Mystspelen eller något liknande. Och småsaker känns väldigt genomtänkta och härligt utomjordiska. Förutom valet att sätta sex ben på alla djur (utom Na'vi) så känns allt logiskt och genomtänkt.Finnish
Detta kan vara den första CGI-film jag sett där jag sitter och hela tiden får lov att påminna mig om att det jag ser framför mig inte finns på riktigt. Underbar film
