Det är en rätt oroväckande trend just nu där värdefull kunskap konkurreras ut av billig massförsäljning. Där intresset hos en person inte kan omsättas till tjänster för oss som inte besitter kunskapen för att den sprids ut över ett för stort spektrum av varor.
Vi människor har ju en rätt trevlig egenskap, möjligheten att lära oss saker och sen komma ihåg dem. Ok, det kanske inte är unikt för människor, men ingen annan kan göra det i samma utsträckning som oss. Kunskap fördelas ju inte, till vissas förtret, inte jämnt mellan oss alla. Det visar sig att en del vet mer om en viss sak än vad andra gör. Hoppsan. Ok, men det kanske är bra - då behöver inte alla veta allt, vilket kanske skulle vara lite påfrestande.
Så, nu har vi alltså fastslagit att vissa besitter kunskap som andra inte gör. Ok, vad är det med det då? Jo, en skoj grej med detta är ju att ibland så vill ju dom som inte besitter kunskapen ändå veta något som kräver den kunskap som de andra besitter, men dom vill ju inte för den delen gå igenom samma process som dom för att lära sig allt. Ok, låter ju bra. Så då får dom väl fråga dom? Eller hur? Ja, min visst! Jättebra, då kan dom som inte kan något om ett givet ämne fråga dom som kan jätte-jätte-mycket om det ämnet och kunskapen kan fördelas mellan de tvenne. Sluttexter, myslåt, roliga animationer runt namnen som rullar... Eller?
Nej, tyvärr är det inte så alltid. Man kan inte knäppa med fingrarna när man undrar något om, till exempel, parningsperioden för argentinska tvestjärtar eller vilken inbyggnadsmikro som är bra och helt plötsligt står det en person som är fruktansvärt insatt i parningsperioder och mikrougnar framför en. Förutom att det skulle se lustigt ut (tänk om han stod i duschen när du knäpper med fingrarna) så skulle det ju också var aopraktiskt. Ska du skjutsa hem honom sen eller får han ta bussen?
Nå, eftersom detta inte går, och dom här personerna kanske ändå VILL dela med sig av sin enorma databank av imponerande kunskaper så kanske han eller hon helt enkelt startar ett företag som säljer, till exempel, hifi-komponenter. Dit kan man gå och inte bara fördjupa sig i hi-fi-världen utan även beställa det som dom rekommenderar med sin kunskap som vida överstiger våran.
Sådana här små företag är ju guld värda. Ofta är det små familjeföretag där hela familjen har ett brinnande intresse för... ja, hundkapplöpning? Och då går man dit till deras söta lilla butik och kanske får en kopp kaffe och en pepparkaka, om säsongen är den rätta, medan man i lugn och ro får svar på sina frågor och råd angående sina inköp.
Men dom här små goseställena är utdöende, tyvärr. Kommersialismen slukar dem med hull och hår och spottar ut de delar dom inte gillar (god service, djup och smal kunskap och ofta även pepparkakorna). De små företagen konkurreras ut av multinationella varuhusjättar som har så låga marginaler att pepperkaksbutiken tycks nästan stjäla våra pengar i jämförelse. Hutlöst! Och det är ju till och med vårt fel - dessa varuhus-monster skulle inte existera om vi inte ville ha dem. Vi vill ha ett stort utbud av billiga varor och någon i blå tröja som bara pekar på vilken vi ska köpa. Vi hjälper till och med varuhusen att pulvrisera pepparkaksbutikerna geom att först gå dit och fråga vilken TV som är bra och sen gå till El-giganten och köpa den för 2.000 kronor billigare!
Och de som var anställda på den lilla butiken får ta jobb i en stor butik, där deras knivskarpa kunskap breds ut på en stort smörgåsbord av meterlånga hyllor av varor i fjorton olika kategorier. Pelle som visste allt om hembio får nu ge service på GPS:er, mobiltelefoner, TV, datorer, DVD, TV-spel, Skrivarpapper, mp3-spelare och kanske till och med spishällar i keramik. Pella har inte längre tid att fördjupa sig i det han jobbar med och eftersom varuhuset är stort som arton fotbollsplanet försvinner han i mängden av butikspersonal som inte har tid med de miljontals ansiktslösa kunder som strömmar förbi honom dagligen.
Hans kunskaper är bortkastade i det här havet av kommersialism och kvantitet. Ingen vill veta vad skillnaden i uteffekt är på det här varuhuset. Ingen frågar om exklusiva hi-fi-märken. Allt är populärelektronik på metervara. Klipp till själv och betala i kassan.
Men jag hoppas på en ljus framtid för dessa små gossar och flickor som har kunskap till ingen nytta. Jag hoppas att dom ska kunna starta en kunskapsbank som säljer sin kunskap till konsumenter på timme. Boka en tid, som hos frisören, för att få sätta sig ned och prata kök och vitvaror med Gunvor, som jobbat med det i fyrtio år och har stenkoll. Gunvor hade en egen butik förut nämligen, men den försvann när Silvan/Bauhaus/Whatever etablerade sig i stan. Folk VILL ju ha hennes råd, för råd kan dom ju inte få hos Bauhaus. Där har folk tur om dom ens ser en anställd svisha förbi på en gaffeltruck. Så betala 300 kronor för att få sitta och snacka med Gunvor i en timme om vitvaror. Hon vet vad som är prisvärt, vilka mått du ska ha, vad du ska tänka på. Hon har alla broschyrer, alla länkar, alla telefonnummer, återförsäljarlistor och hon har tonvis med goda råd om hur man ska gå till väga. Vad ska man tänka på när man anlitar hantverkare, vilka material lämpar sig för köksbänk osv osv.
Jag vill se mer av kunskapsförvaring än kunskapsförtunning i framtiden!
