Det har länge talats mellan mig och Tina om att flytta. Jag har velat flytta till lägenhet på stan medans Tina inte varit lika entusiastisk angående den idéen. Vi har även talat om att köpa hus men vår plånbok har fått hicka när priserna på stan uppgår till ibland nästan tre miljoner kronor.
Med rädsla för sin säkerhet så lade tina fram idéen om att vi skulle bo kvar här, medveten om att jag ivrigt ville ner på stan. Hon överlevde dock och jag har väl mer eller mindre vant mig vid tanken. Jag skulle förvisso vilja bo i en enplansvilla. Men som plåster på såren så HAR ju faktiskt samfälligheten börjat tala om stadsnät och bredband för området. Vore ju attsingens ironiskt om man flyttar ifrån 10Mbit fiberkabel till en lägenhet i stan med ADSL.
Så sakta men säkert så har min hjärna ställt om sig till att vi ska bo kvar här. Vad som är viktigt då är att vi köper en bil till förståss, då bussresor är något jag utvecklat en allergi för som börjar bli allvarligare och allvarligare (doktorerna hittar inget botemedel).
Sen, på plussidan med att bo i radhus är ju verandan. Som husägare så har man ju privilegiet att bejaka sina mest grundläggande grottmänniskoliknande mansegenskaper; att grilla.
Att grilla är det enda män kan egentligen. Medans kvinnan i huset tillreder potatisgratäng, aioli, sallad, smör, bröd, krydda, dukning, pommes frites, BBQ-sås och så vidare så vänder mannen på fläskfilén. Jag menar, den får ju inte bli BRÄND, eller ojämnt grillad eller vad som nu kan hända. Och om kvinnan gör det så är ju alltifrån köttet till markisen i direkt brandfara, eller så vill vi män åtminstone tro det.
Så på sommaren så är det oslagbart med veranda, infravärmare och en gasolgrill (sällskapet är mindre viktigt, grillning betyder allt!).
Nu är det sommar!