Igår kväll hade jag tandvärk för första gången i mitt liv. I förra veckan så var jag till tandläkaren som skulle titta på ett hål jag hade i tanden, hon ville undvika att göra en rotfyllning och istället så borrade hon hejvilt i tanden och lade sedan på något medel som skulle få pulpan (den där superkänsliga mittendelen av varje tand) att "dra sig tillbaka" så hon kunde borra ännu djupare nästa gång och då få bort hela angreppet.
Jag har i hela mitt liv haft väldig tur med mina tänder och haft väldigt få lagningar, vilket jag varit lite stolt över. Sedan gjorde dom en stor lagning förra året på högersidan och i år är det vänstersidans tur alltså. Så från att ha haft väldigt stadiga tänder så är dom tydligen nu gjorda av kalk med "Välkommen Karius och Baktus"-skylt hängd i gommen.
Nåja, min tandläkare lade i alla fall sedan på en "temporär lagning" som då inte är lika hård och permanent som en riktig lagning. Resultatet är att det ser ut som om jag har sådant där vitt "kludd" på tanden som man sätter upp affischer med. Jag tänkte inte mer på det förrän igår kväll när jag tuggade på något som var lite hårt och på något sätt tryckte mot den temporära lagningen. Smärtan strålade ned i käken och halsen som aldrig förr, herregud vad ont det gjorde. Resten av kvällen molade hela käken och smärta strålade ned från tanden på det där ruskigt obehagliga sättet som när tandläkaren borrar lite för djupt i en tand. Usch!
Till slut ringer jag akuten och får veta att det inte finns lediga jourtandläkare som står givakt på en lördagskväll klockan tio. Typiskt! Men jag blir kopplad till en hjälpsam kvinna på sjukrådgivningen eller något som i sin tur pratar med en kirurg på Centrallasarettet som kan hjälpa mig med att skriva ut smärtstillande. Jag far dit och väntar i ett väntrum där Spielbergs Hajen spelas upp. I akutens väntrum... spelas Hajen upp, en film där en haj sliter folk i stycken medelst mängder av blod och smärtor. Det känns illa förebådande på något vis.
Kirurgen kommer ut efter en stund och ger mig fyra stycken Citodon och två halvor av en morfintablett som jag ska ta vid yttersta nödfall. Jag slukar två citodon när jag kommer hem och somnar med en molande värk i munnen. Vaknar någon gång mitt i natten och har ont i magen och undrar om det är Citodonet som försöker ta sig ut genom bukhålan eller om jag möjligtvis råkat ut för en hajattack i sömnen.
På morgonen är dock tandvärken helt borta. Citodonet har en verkningstid på sex timmar så det är ju inte den som är igång fortfarande, så det känns ju hoppfullt. Hon på sjukrådgivningen sade att jag skulle ringa 112 dagen efter för att nå jourhavande tandläkare. Som tur är så slipper jag det då jag kan ta mig genom dagen utan att hålla mig för käken.
Men sådan tur ska vi inte ha. Inte nog med att jag hade huvudvärk när jag vaknade, något som förmodligen hör ihop med antingen tandvärken eller hajangreppet, så får jag någon form av ryggskott när jag runt lunchtid får för mig att ta i från knäna och lyfta något så tungt som... en pulka. Sedan dess så har jag tagit mig fram med olika grader av framgång och nu på kvällen är jag mest förvisad till en liggande position i soffan.
Tinas far kom över med en flaska liniment... för hästar som jag gnäggandes smorde på mig, men jag vet inte om det hjälpte. Jag tog det överblivna Citodonet (efter inrådan av Stillman) men det har liksom inte börjat verka ännu så jag går med hjälp av olika möbler som rullatorer.
Typiskt! Jag tycks gå sönder långsamt vid den ringa åldern av 34.
