Japp, nu har jag gått ned tretton kilo sedan jag började den 6 mars. Det är 58 dagar sedan, vilket ger en viktnedgång på 0,2 kg per dag. Som man kan se på diagrammet så ligger jag rätt så långt under målkurvan som är inställd på att jag ska ha gått ned 17 kilo till den första september. Det borde jag klara, jag har alltså bara 4 kilo kvar!
Dock så kommer jag förmodligen fortsätta efter det, kanske gå ned uppåt en fem kilo till, vi får se. Det är ju bara att anpassa målet efterhand. Dels för att då skulle jag nå min idealvikt för min längd, och dels för att även om jag har förlorat hela 13 kilo så har jag fortfarande på tok för mycket mage kvar.
Det beror förmodligen delvis på att det är en hel del muskelmassa som gått åt. Jag är inte spinkig men jag märker att mina armar är tunnare än förut. Därför har jag köpt hantlar som ska motverka det. Att jobba tillbaka muskler på armarna leder ju dock åt fel håll på vågen även om ämnesomsättningen också ökar, men hellre vikt på armarna än på magen om man säger så. Jag har alltid varit en stark kille, och en del av min vikt har varit muskler i viss utsträckning, och dom säger ju att musklerna ryker först vid viktnedgång.
Jag har förlorat 8 cm runt magen i omkrets så jag har fått lov att göra nya hål i bältet, men det är ju ett angenämt problem.
Bieffekter
Andra saker jag märkt är att jag är inte lika hungrig längre. Min taktik har ju hela tiden varit att inte banta eller något sådant, utan bara att äta mindre och undvika saker som man vet är direkt onyttigt som godis, chips och sådant. Det har förmodligen lett till att min magsäck har krympt, även om det är lite. Jag äter därför mindre portioner och det bidrar ju till viktnedgången.Svårighetsgrad
Dessa 58 dagar, alltså två månader, har inte alls varit svåra. Själva sötsuget försvann väldigt tidigt så jag är sällan godissugen. Jag kan vara sugen på kvällarna att tugga på något medan man sitter i TV-soffan och har vid tillfällen tuggat på lite nötter bland annat. Förut så kunde vi äta ost och kex på kvällarna, eller till och med göra slut på en skål med chips från helgen. Det försöker jag undvika så klart.Godissuget har kommit fram ett par gånger, oftast när man har varit hos någon där godisskålen stått framme, men inte på ett jobbigt sätt. Vid något tillfälle har jag smakat en jordnötsring eller tre, men det lär inte ha påverkat något.
Jag vet inte om det är så himla mycket disciplin inblandat, att säga nej. Det handlar ju bara om att tacka nej och att inte köpa den där chokladbiten i kassan på ICA. Det handlar om att bestämma sig. Om man faller för frestelsen så är det min åsikt att man inte hade bestämt sig ordentligt helt enkelt. Jag använder samma synsätt på att sluta röka, vilket jag gjorde för tolv år sedan.
Sen, precis som när jag slutade röka, så tänker jag att när jag uppnått mitt mål (gått ned 17 kilo, avvänjt mig från cigaretter) så ska jag "unna mig" (fy vad jag avskyr det uttrycket) att äta lite godis och onyttigt någon gång då och då. Min tanke med att sluta röka var att jag någon gång i framtiden skulle börja röka pipa! Haha, det känns rätt fjärran nu, vilket kanske godisfrossande kommer göra senare med?