Lindkvist fotolab ringde idag och sade att mina bilder var klara. Dock så bad han om ursäkt för dom hade gjort bort sig - dom fick tre rullar av mig, två svartvita och en färg, men dom hade framkallat alla som svartvita! Så färgrullen var inte korrekt framkallad. Himla typiskt eftersom jag var så otroligt nyfiken på hur färgbilderna skulle bli. Jag har köpt Kodaks Portra-film, vilket ska ha "exceptional skin tones", men det framkallades alltså fel, så det blev svartvitt, och framkallar man färgfilm som svartvitt så förlorar man kontrast och sådant i bilderna tyvärr. Jag fick framkallningen gratis och två nya färgrullar av samma märke, så det är väl bara att förlåta. Detta var ju testrullar, hade varit värre om jag fotat ett bröllop eller liknande. Men nåja.
Jag införskaffade mig en Epson V750 Pro scanner just för detta. Den har 120-filmshållare och scannar transparent film med bravur. Efter de första inscanningarna förfäras jag över över den otroliga mängd skräp det är i bilderna. Jag kontrollerar kameran och inser att jag har massor med damm och sådant inuti objektivet. Hur jag ska få rent det har jag ingen aning om. Sedan inser jag att även scannern var rätt dammig efter uppackningen. Allt sådant går ju att rensa enkelt i Photoshop, men det blir ju en hel del extrajobb.
Annars då? Är jag nöjd? Ja, vissa bilder är verkligen sjukt trevliga. Alla är svartvita så jag kan inte säga något om färg ännu, men nästa rulle så! Jag inser också hur sjukt svårt det är att fokusera manuellt i vissa lägen. Vissa bilder är verkligen helt suddiga, och det beror givetvis delvis på det sjukt korta skärpedjupet på objektivet. Det är en 85mm-glugg med en 1.9-bländare. Jag har objektiv med 1.4-bländare så korta skärpedjup är jag inte ovan med, men att handskas med dom samtidigt som man fokuserar manuellt var uppenbarligen riktigt svårt. Det har ju givetvis sabbat en hel del bilder.
Men dom som har blivit bra har å andra sidan också blivit riktigt bra om ni frågar mig. Mellanformatet i kameran ger ju en större spridning av ljuset innan det når filmen, vilket helt klart ger en mjukare bild. Ljusmätaren i kameran är långt ifrån lika avancerad som i min Nikon, så vissa bilder blev väldigt överexponerade och andra underexponerade. I de flesta fallen gick det att åtgärda i Photoshop, men det blir ju lite extra meck helt klart.
Sedan kom han på fotolabbet med ett tips - att överexponera! När jag ser fotona så vet jag inte om jag håller med honom, men jag ska prova. Han uppmanade mig att ställa in kameran på ett steg "mörkare" film. Alltså om jag har ISO 400-film i kameran så ska jag ställa in den på ISO 200 så överexponeras filmen. Jag gillar de märka tonerna i många av bilderna, så jag är inte säker på att jag håller med om det, men jag ska prova mig fram.
Nåja, nog snackat, här kommer lite bilder:
Bra exempel på det korta skärpedjupet i objektivet. Har jag nämnt att jag gillar oskärpan? 
Som jag nämner gång på gång så är oskärpan helt fantastisk. Men låt oss jämföra den med en annan favoritlins jag har - min Nikkor 85mm/1.4G som är en fantastisk porträttlins. Se bilderna nedan (klicka för att förstora
Som ni ser så är det väldigt jämförbar oskärpa, båda är väldigt mjuka, men Mamiyan ger helt klart en mjukare helhetsbild, vilket betyder rätt mycket med tanke på hur otroligt bra Nikkor-linsen är. Jag hävdar dock att Nikkorgluggen har snäppet bättre oskärpa.
Så, första rullarna klara, nu ska jag fota mer med färgfilm och se till att labbet framkallar det ordentligt! Fortsättning följer!
